Djärv vision om forskningssatsning

Ska man sitta still i båten och hoppas att stormen blåser förbi, eller fånga vinden och söka sig mot nya mål?

Ungefär det valet står vi inför efter parasitutbrottet, menar Lars "Linken" Lindqvist, känd länsprofil och vd för Peak Innovation, i en idag, som finns i både Östersundsposten och Länstidningen. För egen del föredrar han definitivt det senare, och hans förslag är djärvt och visionärt: Skapa ett världsledande vattenforskningscenter i Östersund, med både lokalt och globalt syfte – att göra Storsjön till världens renaste insjövatten, och att bli världsledande inom vattenrening och vattenförsörjning.

Här bör Östersunds kommun ta initiativet, menar han, och satsa en rejäl slant – storleksordningen 150-200 miljoner. Pengar som sedan kan växlas upp med EU-medel och internationella utvecklingsmedel, upp till en halv miljard.

Resultatet skulle bli ett världsledande internationellt vattenforskningscentrum. Allt enligt devisen "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället".

Det är mycket pengar, och en del tycker säkert att Linkens förslag siktar för högt för att vara realistiskt. Men jag tror tvärt om, att det är precis rätt att sikta högt i det här läget. Summan är förresten inte större än vad kommunen är beredd att satsa på ett arenabygge, som de flesta anser motiverat. Och om parasitutbrottet gett mycket negativ publicitet de senaste två månaderna så har det även gett något som kan nyttjas på ett positivt sätt. Tänk ordparet "Östersund - vatten".... hur många gånger har inte det yttrats och skrivits i media nu? Där finns något att bygga vidare på, något att fylla med ett nytt innehåll. Ett innehåll som vi själva väljer.

Politiker behöver medvetna väljare

Vid den stora miljökonferensen i Rio de Janeiro 1972 myntades devisen att vi skulle "tänka globalt och agera lokalt". Projektet "VattenVärld" kan sägas passa som hand i handske med det tänkandet. Här ska det lokala perspektivet spegla – och speglas i – en global verklighet. Inte minst vid seminariet den 12 maj.

Men när det nu gått snart tjugo år efter Riokonferensen räcker det inte längre att agera lokalt. Det hävdade

sex professorer och forskare från Stockholm Environment Institute på Dagens Nyheters debattsida idag, den 23 januari. Problemen är så stora och akuta att vi måste både tänka och agera globalt.

För det är inte bara klimatförändringar som hotar – ett problem av samma dignitet ser de i utarmningen av ekosystemen, förlusten av biologisk mångfald.

Båda dessa kriser är resultat av att mänskligheten på flera områden helt enkelt belastat jorden mer än vad den orkar med. Till exempel genom användningen av fossila energikällor och genom att använda metoder i jordbruket som förorenar och utarmar miljön.

Så nu krävs ett fördjupat samarbete mellan världens länder och forskare som kan visa vägen mot en hållbar samhällsutveckling, säger de sex artikelförfattarna. Det är viktigt och det är bråttom.

Artikeln är utmärkt – läs den! Men den saknar en aspekt, förmodligen bara av utrymmesskäl: politiker vågar sällan ta drastiska beslut om de inte känner ett stöd från väljarna, hur angelägna besluten än må vara. Därför behövs nog det lokala agerandet även fortsättningsvis. Till exempel i form av diskussioner och möten, engagerade människor emellan. Den 12 maj ges ett sådant tillfälle i Östersund, på Storsjöteatern – (och förhoppningsvis även dagen innan, då det kanske blir workshoppar kring vatten och klimat. Men mera därom längre fram).

Och förresten är det ju de sex debattörernas chef, Johan Kuylenstierna, som håller inledningsanförandet vid seminariet. Följd av en elev vid Birka folkhögskola. Så vi kommer garanterat att täcka in både lokalt och globalt tänkande.

Jämtländskt vatten i bokfloden

I mitten av förra decenniet, när min dotter var några år gammal,

köpte jag en bok till henne av det där pedagogiska slaget – en bok som vill lära ut något, väcka ett intresse. Det finns ofta anledning att vara misstänksam mot sådana böcker. I pedagogiskt övernit glömmer de bort att vara roande, lekfulla och oförutsägbara. Så var det inte med den här boken. Dottern älskade boken och ville att jag skulle läsa den om och om igen.

Hjälten – eller huvud"personen" – i boken hette Molle. Bokens namn följaktligen helt opretentiöst "Min vän Molle". Den handlade om den lilla vattenmolekylens öden och äventyr genom seklerna, över kontinenterna. Och det var faktiskt spännande att följa den lilla runda krabaten med de H-lika öronen....

Jag kom att tänka på Molle nu när jag ska göra en egen bok om vatten, och ringde upp författaren: Curt Lofterud i Valne, Nälden. Välkänd naturskribent, hembygdsentusiast och folkbildare sedan decennier. Hade han några böcker kvar? Jodå – det fanns några hundra i restlagret. "Jag säljer dem för 50 kronor styck nu", sa han. "Har faktiskt precis skrivit till några skolor och frågat om de är intresserade".

Jag kan inte göra annat än rekommendera Molle. Slå en signal till Curt och beställ en bok. Eller varför inte flera? En till varje barn och barnbarn i lämplig ålder. Numret är 0640-23075. Det är Anna Erlandsson som gjort teckningarna.

Men Curt Lofterud är inte den ende i detta län som gjort engagerade vattenskildringar. Bara från de senaste åren skulle jag vilja lyfta fram två. Först en bok som kom från trycket förra våren: "Vattenriket i Vålådalen". En bok som är både vacker, engagerande och full av kunskapsglädje. Tänk att ett stycke jämtländsk "vardagsnatur" kan innehålla så många spännande övveraskningar. Vad vet du till exempel om de unika sköldbladfotingarna i Härjångssjöarna? Eller dvärgrödingarna i Gråsjön? Inte mycket? Tur då att Ingemar Näslund vet hur det förhåller sig och berättar så bra. Och att Micke Sundberg tagit så fina bilder. Vem kunde tro att ett vattensystem i den jämtländska fjällvärlden har så mycket att bjuda på av exotiska upplevelser? Det är verkligen lätt att bli hemmablind. Läs mera på förlagets hemsida: Waterlife.se

Mest känd i denna trilogi av jämtländska kulturskapares vattenprodukter är nog Kurt Skoogs film "Vattnets själ" – prisad vid ett otal filmfestivaler och visad i Sveriges Television som den är. Kurt har ju blivit något av specialist när det gäller att fånga vatten på en filmremsa (eller kanske numera på en mindre poetisk hårddisk), och som filmkonsument är det bara att tacka för att han gjort jobbet åt oss. Slitit i ur och skur, dag ut och dag in, längs bäckar och åar, för att ge oss trötta soffpotatisar en äkta naturupplevelse. Poesi och kunskap i skön förening. Rekommenderas! Nu är förresten Kurt Skoog inne i nästa stora vattenfilmprojekt: att dokumentera den märkliga Bjurälven i norra Jämtland. Har vi tur så kan det bli premiärvisning av de första minuterna från denna film i samband med vattenseminariet i maj.

Promenader vid vatten

Jag har en bloggande släkting, en kusinman – (heter det så?) – som har en särskild känsla för vatten. Bland sina texter, med träffsäkra kommentarer om livets små och stora frågor, har han även lagt in flera filmer och bildspel med vattentema. Se och njut!

Late in November

Waves

Heartbeats

Istider

Och här finns själva bloggen, kallad "Promenader och utflykter". Vandra med, läs och begrunda!

Parasitens goda gärning

"Inser vi i Jämtland hur rika vi är, med ständigt flödande vatten? Det är bara att hålla fram en kupad hand och ta för sig".

Så sa jag, när jag pratade till mina bilder i Storsjöteaterns foajé den 12 november. Tanken bakom formuleringen var att vi i vår lilla del av världen har i princip obegränsad tillgång till rent vatten. Det är bara att hålla ut en hand så fylls den av vatten så rent att man kan dricka det direkt. Och jag kände att det var ungefär det som mina bilder från den lilla fjällbäcken stod för. Renhet och poesi. Oförstörd natur. I och för sig är även det minsta vatten uppe på fjället påverkat av sura regn sedan decennier. Men vi vill gärna se det som jungfruligt rent, och vi vill dessutom tro att andra jämtländska sjöar och bäckar är närapå av samma klass.

Den bilden ville jag komplicera. Jag ville inte stanna vid att göra en vacker och poetisk utställning som stryker medhårs. Därför bestämde jag mig för att göra en bok, som skulle placera in bäcken och bilderna i ett större sammanhanget. Visa något av vattenvärlden i övrigt, göra några nedslag på vattenmolekylens evighetslånga resa runt klotet.

Glädjande nog tackade Stefan Edman ja till att skriva texten. Ingen kan som han åskådliggöra sambanden mellan smått och stort, mellan detalj och helhet i naturen. Något som han demonstrerat i dussintals böcker genom åren. Och vattentemat behandlade han så sent som i våras i "Planeten Havet", som var årets bok från Naturskyddsföreningen 2010.

Jag ville också stimulera en debatt i detta län som leder till ökad medvetenhet och ökat ansvarstagande – i förhållande till våra egna vattenresurser och till hela jordens. Därav tanken på ett seminarium kring vattenfrågor, som skulle samla ett brett spektrum av aktörer med vatten som gemensam nämnare. Och så ville jag koppla samman detta med klimatfrågan, eftersom tillgången till vatten hänger så nära samman med klimatet.

Vid den tidpunkten, i början och mitten av november, trodde jag fortfarande att man i många diskussioner skulle behöva klättra över en ganska rejäl tröskel, för att nå fram med budskapet att "detta gäller även oss". Som första punkt skulle man behöva ta upp frågan varför vattenfrågan är viktig i Jämtland.

Men så kom cryptosporidiumutbrottet alldeles i slutet av november, och tusentals av oss fick en inträngande erfarenhet av vattnets roll i vår tillvaro.

Och om de negativa konsekvenserna av parasiten är otaliga, så har den i alla fall haft det goda med sig, att man nu kan stryka första punkten på dagordningen i alla diskussioner om vattnets betydelse. Inga ytterligare argument behövs.

Dessutom kan vi stryka meningen om att det bara är att sträcka ut en kupad hand och ta för sig. Vilket ju är mer att beklaga.

(Bilden: Solnedgång över Åssjön)

"En höjdpunkt under konstvåren"

När Östersunds-Postens konstskribent Christer B Jarlås i dagens tidning går igenom planerade evenemang under våren hittar han ett par höjdpunkter, värda att nämna i ingressen. Den ena är retrospektiven över Kjartan Slettemark, provokationernas och den konceptuella konstens mästare, som öppnar på Jamtli den 15 maj. Den andra är "VattenVärld" – fotoutställningen med åtföljande seminarier, vernissage den 7 maj. Jag är den förste att inse skillnaderna mellan Slettemarks och min betydelse som kreatör, men en likhet törs jag i alla fall peka på: uppfattningen att konsten är en del av livet. Eller att livet är en del av konsten. Och att därmed konsten kan spela en avgörande roll för både människors och samhällens utveckling.

(Bilden från Storsjöns strand nov 2010)

Stefan Edman i P1 den 6 jan

”Ett program om vatten; oumbärligt, underbart och hotat” – det är rubriken på ett program i P1 på Trettondagens morgon, där bland andra Stefan Edman medverkar. Stefan ska ju stå för texten i den bok som ingår i projektet VattenVärld. Programmet kommer att ta upp vatten ur många perspektiv, både från svensk och global horisont. I programpresentationen pekar man särskilt på parasitutbrottet i Östersund som en påminnelse om hur utsatta vi är när det händer något med vårt vatten.

Torsdag den 6 januari kl 8.00 i P1.

Kommentar till insändare i ÖP

Nu börjar allt fler inse att Östersunds erfarenhet av parasiter i dricksvattnet kan användas till att göra något bra. En insändare i Östersunds-Posten föreslår att kommunen ordnar en vattenfestival med syfte att samla in pengar till vattenprojekt i någon del av världen som är mindre lyckligt lottad när det gäller vattentillgångarna. Detta ligger helt i linje med tankarna bakom VattenVärld. Till exempel kommer en viss procent av de bilder jag eventuellt får sälja vid utställningen att gå till ett vattenprojekt i något utvecklingsland. Jag har svarat insändaren så här i en kommentar på ÖP:s hemsida:

Idén är jättebra, och den är redan planterad. Ett seminarium om vattenfrågor planeras till i maj, med en rad medarrangörer och möjlighet till olika kringarrangemang. Och de första stegen togs faktiskt innan parasiten dök upp. Jag la fram idén i ett "Pecha kucha"-föredrag under Spektakeldagarna i november och planerna tar nu allt fastare form. (se www.vattenvarld.blogspot.com) Parasithistorien gör ju det hela bara mer angeläget, och kan faktiskt vara en chans till att göra något som i slutändan blir positivt. Kommuner och andra aktörer i regionen kan visa initiativkraft i en fråga som blir allt viktigare, både lokalt och globalt: hur hanterar vi våra vattenresurser?

Att blogga i vattnets värld

Som nybörjarbloggare undrar man förstås hur "den förstfödde" kommer att tas emot. Man känner sig lite som tennisspelaren som kastar upp bollen, slår iväg sin serve och väntar på returen från andra sidan nätet. Kommer bollen över huvud taget att träffa i serverutan? Hur kommer den i så fall att returneras? Hur kommer spelet att gestalta sig?

Liknelsen haltar förstås, eftersom bloggläsarna inte är motståndare som ska besegras. Men man kan ju se det hela som en vänskapsmatch, där bollen ska hållas i spel så länge som möjligt. Och då kan jag i alla fall konstatera att början har varit bra, med ett par hundra besökare de första tre dygnen. Plus en hel del uppskattande kommentarer. Säkert är siffran ett resultat av min "mejl-kampanj" till vänner och kontakter av olika slag, och av att jag förlagt lite VattenVärld även till Facebook, med blogglänk. (Obs att sidans statistikräknare visar ca 100 för mycket, eftersom det dröjde innan jag insåg att funktionen "räkna inte egna besök" inte fungerade i min gamla webbläsare.)

Vad kan man vänta sig här framöver?

Jo, information om vattenprojektets olika delar, förstås. Utställningen, boken – och seminariet. Seminariet kommer att ha sin egen hemsida; bloggen är min egen, liksom eventuella synpunkter som slinker fram här.

Jag kommer också att lägga in länkar och hänvisningar till material med anknytning till bloggens teman. Och så blir det förstås fler bilder. Kanske inte så många från den kommande utställningen – det måste ju finnas kvar ett visst överraskningsmoment och nyhetsvärde – men väl andra bilder med vattentema. Se här ovan ett motiv från Storsjöns strand, isläggning i november 2010.