Så har vi tänkt när vi pusslat ihop konferensen om Vatten & Klimat den 11-12 maj. Ja, i själva verket började ju alltihop med en utställning och en bok – typiskt kulturella företeelser enligt gängse kultursyn. Men även i utformningen av seminariet har det varit viktigt att tänka på upplevelsebitarna. Rent konkret till exempel genom att boka in de sköna damerna i Las Divas för en avslutningskonsert.
Dessutom har vi velat ta in kulturtemat i själva programmet, med en workshop eller kortseminarium. Frågan har bara varit hur vi skulle utforma den programpunkten.
Idag föll pusselbiten på plats till hundra procent; jag fick äntligen tag i önsketalaren – min gamle lärare från högstadiet i Svenstavik vid 60-talets slut: Carl-Göran Ekerwald. Under många år en av de främsta folkbildarna och föredragshållarna. Vid 87 års ålder har han ransonerat sina framträdanden, men skulle han ändå inte vilja tala om "vattnet i litteraturen, konsten och människans själ....?".
Jovisst, absolut. Ett väldigt intressant ämne, konstaterade han och bläddrade i almanackan. Och ser man på – det var blankt den 11 maj! "Jag kommer", förklarade han, utan en minuts betänketid. Flyg fram och tillbaka över dagen fick det bli; han bor ju i Uppsalatrakten numera.
Vad han kommer att ta upp i sitt föredrag kan man bara gissa, med den enorma kunskaps- och minnesbank han har att ösa ur. En sak kan man i alla fall vara säker på. Han kommer återigen att visa prov på ett av den sanna kulturpersonlighetens karakteristika: förmågan att associera oväntat och kreativt, finna mönster och samband där ingen annan sett dem. Förmågan att få sina åhörare att gå hem och känna sig lite klokare, lite mer bildade, lite mer människa.