Den 12 november 2010 presenterade jag projektet VattenVärld vid en Pecha Kucha-föreläsning i Östersund. Här följer en redigerad version av detta föredrag, med de 20 bilder som ingick. Vid utställningen kommer förstås fler bilder att visas.
"Det pratas så mycket om utvecklingsfaktorer. Som om utveckling är något man kan planera fram. Men varför inte se slumpen som utvecklingsfaktor? Man kan faktiskt börja gå att börja gå utan att veta vart man är på väg. Som när jag gick ut från fjällstugan en majmorgon i våras."
"Det var lite molnigt, och lite soligt. Lite fukt i luften som inte visste om den skulle lägga sig på mossan eller gå upp i molekyler. Det var alldeles lugnt. Inga bilar på vägen. Inga människor i dom andra stugorna."
"Fortfarande tankfull efter att ha varit på en minnesstund för en vän dagen innan, satte jag den ena foten framför den andra, den andra framför den ena - utan att följa någon stig. Grankvistar vispade över ansiktet."
"Vad är det som styr när en bäck finner sitt lopp? Är det slumpen som gör att den skär genom moränen på ena sidan stenen och inte på den andra? Söker bäcken en harmonisk rytm i sina trappor av fall och avsatser? Jag följde en bäck neröver för att se om det fanns något svar."
"Jag kom till ett avsnitt där mossan böljade mjuk mellan träden. Och bäcken slingrade ner som en skidåkare i pudersnö. Jag tog fram kompaktkameran som bor i min jackficka. Knäppte några bilder på måfå. Det var mörkt mellan granarna så kameran ville skicka med en blixt. Resultatet blev en överraskning. Är det så här det ser ut när man fryser fallande vatten i tusendelen av en sekund?"
"När man tar bilder på rörligt motiv måste man göra slumpen till medspelare. Ännu mer så om man låter kameran röra sig och bli en pensel, en pensel som målar vattenfärger med oljekänsla."
"När rörelse möts med rörelse är det som när havsvågor kolliderar och bygger upp varandra till oanade höjder. Skepp kan gå i kvav."
"Det finns i bäcken ett för ögat osynligt gränsland, där naturens ständigt förändrade närvaro kan ge sig till känna bland ettor och nollor. Med undervattenskameran kunde jag fånga elementens möte, luften som följde med i fallet och virvlade runt en kort sekund, som bubblor i vattnet."
"Jag kunde doppa kameran nedanför det lilla fallet och fånga en månghövdad bubbelskara. Jag kunde stoppa in kameran bakom en forsande ridå för att där finna ett mystiskt dansande par, omslutna av en sammetslen vattenhinna."
"Timmarna gick. Morgonen blev till dag. Bäcken rann oförändrad, men hela tiden förnyad. ..... Jag åkte hem. Visade bilderna för några vänner. "Där har du ju en utställning!" sa dom. Och jag tänkte - Jaha, kanske det."
"Lars Bolin, i galleriet med samma efternamn, förklarade att han tvingas säga nej till hugade konstnärer i princip varje vecka - det är den bistra verkligheten. Men du kan ju se vad jag har i datorn i alla fall, tyckte jag, och satte igång bildspelet.
En bubbla i solstrimmigt vattenblänk drog förbi. Kikade storögt fram ur bildskärmen. Galleristen tittade tillbaks - och ändrade sig på stående fot! Okej - Vi gör en utställning i vår. Vernissage den 7 maj. Just när fjällbäckar vaknar till liv efter en vinters infrysning."
"Bollen börjar rulla. Hur många förstoringar behövs för att fylla galleriet? Kan vi inte göra ett bildspel också? Visst - vi mörklägger det inre lilla rummet och ställer ut tio stolar. Ett rum för eftertanke och meditation. Vattenbilder med musik."
"Och borde man inte göra en bok också? Hur svårt kan det vara? Vi gör en utställningskatalog som är nånting mera, som står för sig själv. En bok med både bilder och text, för att få in ytterligare en dimension. Men nu kommer funderingarna. Inser vi i Jämtland hur rika vi är, med ständigt flödande vatten. Det är bara att hålla fram en kupad hand och ta för sig."
"Tar vi hand om vårt vatten som vi borde? Protesterar vi mot att hormonstörande kemikalier rinner ut i Storsjön? Knappast. Eller mot planerna på urangruvor strax intill? Ja kanske. Förhoppningsvis. Och bryr vi oss om att mer än en miljard människor saknar rent dricksvatten?"
"Som journalist har jag skrivit om både de lokala globala frågorna. Från fårbeten i Åres gröna dalar till klimat- och finanskriser. Nu har jag ett antal väldigt lokala vattenbilder, från 20 meter fjällbäck. Nu blir det en utställning, och en bok, där förresten Stefan Edman, författaren och miljödebattör, lovat att skriva texten."
"Säkert kommer han då att påpeka, att dom vattenmolekyler som nu virvlar i den här fjällbäcken har genomsyrat allt levande i alla tider. Det ska komma fram i boken - liksom det globala perspektivet. Att vatten må vara en självklarhet för oss, men det finns också en annan verklighet."
"Och här kommer det sista steget i den utvecklingskedja som startade när jag av en slump började ta bilder av en liten anonym fjällbäck."
"Jag vill få till stånd ett seminarium om vatten- och klimatfrågor i samband med utställningen. Och det verkar som om många faktiskt är intresserade av att hoppa på det här tåget. Frågan berör oss alla. Temat kan komma att bli: Jämtland- Härjedalen 2050 - vad gör vi med vårt vatten, hur påverkas vi av den globala utvecklingen."
"Välkommen till utställning och seminarium i maj 2011. Och var försiktig när du tar ett slumpmässigt steg. Du vet aldrig var du hamnar i slutändan."
Hej Hans! Grattis till en promenad där du var öppen för oväntade möten som blev fantastiska bilder. Det kommer att bli en fin utställning!
SvaraRaderaVilka fantastiskt vackra bilder, Hans! Det här blir fint!
SvaraRaderaHej Hans, så fint redan på min enkla dator.
SvaraRaderaSkulle gärna vara i Östersund i maj istället för i Phnom Penh.
Tack för uppskattande ord! ...Ola: ordna en lokal så kanske jag kan komma och ställa ut i PP .... skulle gärna ta tåget via Sibirien och Kina (det får väl bli buss sista biten från Ho Chi Minh City)
SvaraRaderaDet här var fint Hans. Vackra bilder. Goda tankar. Litet och stort. Lokalt och globalt.
SvaraRaderaVäl Mött!
En annan frilansjournalist tycker att detta var poetiskt o berörande o att du skriver fint. Bra instinkter Hans.
SvaraRaderaHälsar Helena Sundman