Vad kan man se och tänka om vattenvärlden utifrån en fjällbäcks perspektiv? Jag har fotograferat nära och nere i vattnet, fångat ovanliga motiv, längs en sträcka på 20 meter av en liten anonym bäck i Oviksfjällen.
Stefan har i tanken slagit sig ner vid denna bäck och skådat ut över de globala nejderna. Suveränt fångar han in och beskriver vattenvärldens helhet, utifrån sin djupa kunskap om detaljerna.
Boken är på 80 sidor i formatet 230x225 mm, och har 56 bilder i absolut bästa färgtryck. Min ambition har varit att göra en vacker bok med upplevelsemässigt djup och intellektuell höjd. Varje sida ska erbjuda något för både ögat, hjärtat och tanken.
Vill du beställa? Skicka bara namn och adress i ett mejl så postar jag boken till dig. Jag tar 200 kronor jämnt och som belöning för att du hittat till denna sajt och denna sida bjuder jag på portot. Boken skickas med faktura bifogad.
Se här nedan några smakprov från boken – ett urval av uppslagen och några korta utdrag ur Stefans text.
Stefan Edman
Jämtländskt kometvatten – en rännil av Atlanten
Vilken fjällvandrare blir inte blixtförälskad i den ivriga lilla bäck som plötsligt korsar stigen där man andfådd segar sig fram? Genast kränger man av ryggsäcken, sticker rödsvullna fötter i den kvillrande strömfåran, baddar ansikte och torra läppar i det kristallklara vattnet. Och dricker sig otörstig.
Det är en makalös njutning. Liksom att sedan lägga sig raklång på den mjuka heden och bara vara, totalt olönsam för världen.
Himlen är molnfri, blåhaken sjunger i videsnåren. Och den trötta kroppen domnar behagligt. Strax innan man slumrar till hinner man tänka: Just sådana här stunder borde vi unna oss oftare. Hjärnforskarna kallar det indirekt varseblivning eller fascination: vattnets sorl, vindens sus i löven, blomdofter, en humla som brummar förbi. Stimuli som silar in lite mjukt genom vidöppna sinnen och registreras av reptilhjärnan, den åldriga delen av nervsystemet. Vilket i sin tur betyder att vår storhjärna, ofta så överhettad av stress och hårddata, får tid att vila. Och ladda om.
Fjällbäcken, denna rännil av Atlanten, är en underbar plats för reflektion. Vänligt kluckande tar den oss med på en resa i tiden, bakåt till vårt ursprung och framåt mot de stora utmaningar som väntar mänskligheten, inte minst kampen för rent vatten åt alla. Vi får följa med ner i livets och molekylernas allra minsta världar. Men också ut på de väldiga Vintergatsvidderna.
..........................
Det finns inget så märkligt som detta formlösa, gäckande element. Bara det att det är så vanligt gör det ovanligt. Forskarna har uppskattat mängden vatten på jorden till 1 400 miljoner kubikkilometer, en svindlande siffra, omöjlig att greppa. Merparten finns i oceanerna. Vårt hem i Vintergatan borde därför kallas Havet snarare än Jorden, eftersom det till 70 procent är en blå vattenplanet. Betydande vattenvolymer är också bundna i de väldiga isarna på Antarktis och Grönland.
..........................
Tänk dig hela Sverige täckt med sand till 140 meters tjocklek, och att varje sandkorn är en halv millimeter tvärsöver. Räkna sandkornen och du har antalet molekyler i enda klunk vatten, H2O (18 ml = Avogadros tal) De är alltså ofattbart små, avståndet mellan väte och syre är 100 biljondelar av en meter. Ändå är de i detalj utforskade. Man vet till exempel att syreatomen O och de två väteatomerna H bildar en vinkel på ungefär 104 grader. Det innebär att molekylen blir en smula elektriskt laddad, minus i syreändan och plus i väteändan. Och eftersom plus och minus dras till varandra i naturen betyder det att vattenmolekylerna hakar i varandra; väteändan i en molekyl attraheras av syreändan i en annan. Väldiga ”timmerbrötar” av molekyler formas, styrt av temperaturen.
..........................
