2011-12-01

Inköpt av Statens konstråd – och sen möte med Klum


Äntligen är den stora affären i mål, efter utställningen på Lars Bolin Gallery i våras. Idag levererade jag nio bilder till Länsstyrelsen här i Östersund. Jörgen Nilsson från Statens konstråd var på plats för att ta emot verken och hänga upp dem – i entrén och i vattenenhetens korridorer.
Det är en procedur när en statlig myndighet ska köpa in konst. Länsstyrelsen skickade sin ansökan till Statens konstråd i juni. Konstrådet funderade på saken och kom så småningom fram till att det kunde väl vara en bra idé att köpa in några verk av denne Hans Månsson, så man anslog en summa och Jörgen Nilsson gjorde ett urval bland mina bilder. Idag var det hängning. Så visst tog det sin tid. Men å andra sidan blev det ju ordentligt gjort, och utfallet blev bra för min del. Särskilt roligt är det förstås att mina bilder får hänga hos människor som på olika sätt jobbar med vårt viktiga vatten. Förhoppningsvis kan bilderna ge dem någon inspiration, när de tycker sig simma uppströms i jobbet.

...och sen var det Mattias Klum...
Konsultföretaget Sweco, som har en hög miljö- och klimatprofil, hade tagit hit honom för ett föredrag på Storsjöteatern, om hans erfarenheter som fotograf och miljökämpe. Engagerande och underhållande – han gillar verkligen att framträda... kan både locka fram skratt och få ut ett budskap.
När jag satt där och lyssnade insåg jag att han borde få ett ex av min bok. Hade inte tänkt på det i förväg, konstigt nog. Som tur var hade jag ett ex i ryggsäcken, så jag gick fram efteråt och överlämnade det. Han bad att få det signerat, och det var onekligen rätt trevligt att få överlämna en signerad bok till en av stjärnorna på naturfotografernas himmel.
På något sätt kändes det som om mitt perspektiv på den lilla bäcken kunde komplettera hans världsvida resande, med nedslag i regnskogar, korallrev, glaciärer och fjällhedar. Och vi konstaterade att var man än är med sin kamera så handlar det ändå i grund och botten om samma sak: att finna den där extra dimensionen, som gör att man som betraktare vill återkomma till bilden gång på gång. Att ge den ett konstnärligt uttryck. (Vilket man kanske inte kan säga att fotot här intill har – men där finns väl ändå något slags symbolik...)

2011-11-22

Tack för mässa

Stort tack, alla ni som bidrog till att göra mitt deltagande i Fotomässan till en så positiv upplevelse! Ni som besökte min monter, betraktade mina bilder, kommenterade, konverserade.
Kända och okända, vänner och släkt – kanske ses vi igen på samma plats ett annat år!

Så här såg min utställningsvägg ut:
Fem sålda tavlor var långt över förväntan.....

2011-11-19

Lyckad första dag på mässan

Det blev en riktigt trevlig dag, den första som utställare på Fotomässan i Älvsjö. Gamla och nya bekanta passerade i en jämn ström. Jag fick många positiva kommentarer om bilderna – en gammal reklamare som jobbat med bilder i många år – sa att "helfigursbilden" på bäcken, den som är precis bakom min axel på bilden ovan, var den enda på hela mässan som berört honom. "Hurdå, vad känner du då?" undrade jag. "Jag skulle vilja åka dit", svarade han. Sådant känns ju väldigt bra att höra, då har jag tydligen lyckats förmedla något av vad jag själv upplevt vid denna bäck. Sedan kom Stockholmsmässans konstförening och köpte bilden med en flytande bubbla, den andra från höger på fotot ovan. Det enda inköp dom gör på hela mässan i år . . . . .
Ser fram emot många nya möten idag.

2011-11-17

Klart för "vernissage"



Ett dussin bilder fick plats på ett snyggt sätt, på mina nio väggmetrar. I morgon kl tio öppnar portarna till fotomässan här i Älvsjö och tusen sinom tusen fotointresserade människor kommer att strömma in under de tre mässdagarna. Förhoppningsvis hittar alla ända bort till mitt bås i denna stora hall. Jag har i alla fall bästa placeringen av alla på denna "nivå", med en stor bred gång som leder fram till mig.
Det här blir en intressant upplevelse.

2011-11-09

Vattenvärld på Fotomässan – gratisbiljetter utdelas!



Den 18-20 november hålls den årliga Fotomässan i Älvsjö. I år har jag köpt in mig på ett litet hörn där, för att testa mitt vattenprojekt – bilderna och boken – på en publik som primärt är fotointresserad.
Just hemkommen från en femveckors reportageresa i USA är jag något stressad, men ser fram emot att få möta dig och några tusen till under dessa tre dagar. På skissen här ovan ser du var mitt bås kommer att vara. Numret är B20:40. Ganska långt bort till höger när du kommer in från entrén. Båset har fyra meter vägg och strax intill har jag fem meter utställningsvägg, så jag kommer att kunna hänga kanske åtta-tio bilder. Jag hoppas också kunna visa mitt bildspel på en teve i mitt bås.
Boken Vattenvärld kommer jag förstås att sälja till specialpris under mässdagarna.

Chans till gratis biljett!
Inträdet på Fotomässan kostar 150 kr. Som utställare har jag kunnat köpa ett antal till lägre pris, och nu vill jag dela ut fem biljetter till foto- och naturintresserade bloggbesökare.
Skicka namn och adress i ett mejl så skickar jag en biljett var till de fem första mejlarna. Det är alltså först till kvarn som gäller. Och den enda motprestation jag begär är att du kommer till mitt bås vid mässan och presenterar dig, så vi får växla några ord. OBS. Biljetterna tyvärr slut! Men välkommen ändå, om du är på mässan.

2011-09-14

Persåsen och Luleå väntar

"Det här är sannerligen en utställning värd att vandra vidare". Så skrev Östersundspostens Christer B Jarlås i våras, i sin recension av min utställning med bilder från en fjällbäck. Och nu är det klart med ett par etapper på den vandringen. Vid midsommartid 2012 blir det vernissage hos Wikners i Persåsen, vilket känns särskilt trevligt just för att det är så nära själva bäcken. Bara någon mil fågelvägen. Där kommer bilderna att hänga ca en och en halv månad, så det blir tillfälle för många besökare att se dem. Wikners är ju en anläggning med många facetter förutom galleridelen – konferensverksamhet, hotell, restaurang, konsthanhtverks- och souvenirbutik samt inte minst snickeriet med verklig känsla för trä. Allting väl värt ett besök även utställningen förutan.
Därefter drar jag norrut, till Konsthallen i det relativt nybyggda Kulturens Hus i Luleå, som fått så många besökare och så mycket beröm för sin utformning och sin profil. Helt enkelt en konst- och kulturanläggning av hög klass, och att de hör sig för om att få ställa ut mina bilder känns naturligtvis väldigt hedrande. Extra roligt att få visa upp sig just i denna region – halvnorrbottning som man är, med en mor från Ryssbält, på randen till Kalix skärgård. Att det dessutom är min barndoms bästa kompis Bengt Aili och hans arkitektfirma som ritat huset gör ju inte saken sämre. (Nej, han har inte haft något finger med i spelet för att få dit mina bilder.) Datum för Luleå-utställningen är inte bestämt, tidigast kan det bli i jul- och nyårshelgen 2012-13.
Dessutom kommer jag att finnas med en minivariant av utställningen på Fotomässan i Älvsjö den 18-20 november nu i höst. Funderar på om det kan gå in tio bilder på de nio meter utställningsvägg jag har till mitt förfogande där.
Jag firar dessa framtidsperspektiv med att lägga in en bild från bäcken som jag tog nu i sommar. Den ingick alltså inte i utställningen i våras – men kommer nog med på den fortsatta färden.

2011-08-10

Positiv recension från Bibliotekstjänst!

För bibliotekens bokinköp är Bibliotekstjänsts recensioner betydelsefulla. Därför blev jag väldigt glad när jag fick se vad de skrivit om min och Stefans bok i den recension som nyss skickades ut till biblioteken. Nils-Olof Bjellvi heter den lektör som bland annat skrev så här:


"... För det vackra och konstnärliga fotomaterialet svarar naturfotografen Hans Månsson och för textmaterialet svarar författaren och miljödebattören Stefan Edman. .... På ett suveränt sätt ackompanjerar författaren bildmaterialet. Han betonar bl.a. att detta 'vårt' svenska eller jämtländska vatten inte är bara vårt eftersom det är samma molekyler som vandrar över kontinenterna och som cirkulerar genom årmiljonerna. .... Textmaterialets poetiska inslag, varvat med faktamaterial om vattnets kretslopp, står i en utmärkt samklang med bildmaterialet. Boken rekommenderas till alla med fototekniskt intresse och dem med intresse för natur- och miljöskildringar."

2011-06-05

Ett slags sammanfattning

Ett årslångt vattenprojekt närmar sig sitt slut. Det som började med några spontana bilder vid och i en fjällbäck den 30 maj 2010 och sedan utvecklade sig till en bok, en utställning och ett seminarium.
Boken är lanserad, seminariet avklarat och bara några dagar återstår av utställningen. Skönt, på många sätt, att ha nått till denna punkt. Att ha rott det hela i land, så att säga. Därmed inte sagt att allt är över. Många böcker återstår att sälja och bilderna ställer jag gärna ut på fler platser. jag tror gärna på det som ÖP:s recensent skrev att utställningen är väl värd att vandra vidare. Vi får se vad som kan hända på den fronten.
Vad gäller seminariet, som ägde rum den 11-12 maj, så hoppas jag förstås att det ska ge ringar på vattnet på olika sätt. Det blev slutligen ca ett 130-tal deltagare, en mycket bra siffra, med tanke på att det var dagtid två vardagar under en hektisk vårmånad. Till detta ska läggas två välbesökta kvällsföreläsningar med Stefan Edman och Erika Bjerström, en otroligt uppskattad eftermiddagsföreläsning med Carl-Göran Ekerwald, plus den avslutande konserten med de fem damerna i Las Divas, som fick stående ovationer för sin specialkomponerade vattenföreställning. Vernissage och utställning därtill – jag gissar att minst tusentalet personer nåtts via dessa arrangemang. Om man lägger till den utmärkta täckningen i media så kan man inte vara annat än nöjd.

2011-05-18

Att vernissera

En viss fp-finansminister sa en gång i tiden att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Jag skulle vilja travestera henne med att säga att alla borde få ha vernissage någon gång i livet. Riktigt trevligt är det att uppleva hur glada människor tittar in och säger positiva saker om det man hängt upp på väggarna – några har till och med med sig en blomma. Man småpratar lite med den ena efter den andra, och efter några timmar, när lokalen tömts, åker man hem och har en lika trevlig efterfest fram till midnatt. Rekommenderas!

2011-05-10

Borde skriva om vernissagen

Men hinner inte på grund av allt jobb med seminariet. Nöjer mig tills vidare med att konstatera att det var en fin dag med många möten. 150-200 besökare, gissningsvis. Bland besökarna fanns givetvis den dyre fadern med kompakt- och videokamerorna i beredskapsläge.

Och hur är då utställningen? Ja, förhoppningsvis så som Christer B Jarlås skrev i ÖP: "Det här är sannerligen en utställning värd att vandra vidare."

2011-05-06

Boken släppt. Stefan Edman höjde temperaturen.

Mindre än ett dygn var han här, men på den tiden hann han med både radiointervju i direktsändning, två tidningsintervjuer och sitt eget föredrag på Clarion Hotell. Stefan Edman är helt enkelt suverän när det gäller att möta människor i positiv anda och att kunna förmedla en förundran inför den märkliga värld vi är satt att ta hand om. För mig som medvandrare och lokal värd under några timmar var det lärorikt att se hur lättsamt men samtidigt fokuserat och seriöst han förmedlade sitt budskap om vattnets roll i våra liv, både till åhörarna vid föredraget och till de nyfikna journalisterna från ÖP, LT och Radio Jämtland.
Här kan du lyssna på inslaget i Radio Jämtland. Intervjun med Stefan och mig börjar efter ca 12 minuter.
Östersundspostens artikel kom till under vandring till Tysjöarna på torsdagsmorgonen och finns att läsa här.
Och så några av mina egna bilder från detta intensiva dygn:

Stefan föreläser i Clarion.

Med ÖP:s team vid Tysjöarna.

"Jag har aldrig sett sådana här vattenbilder",
kommenterade Stefan i galleriet.


2011-05-01

Sex dagar till vernisssage


Eftersom föregående utställning på galleriet är nerplockad började jag idag hänga mina bilder, tillsammans med galleristen Lars Bolin. Spännande med ytterligare ett kreativt moment – att kombinera bilderna på ett sätt som lyfter fram, skapar dynamik, väcker intresse, leder vidare. Det är som att göra layout, men på ett annat sätt, i ett större format. Det ena av de två stora rummen blev klart. Efteråt satte sig Lars ner och såg ut över rummet. "Det här är i paritet med de bästa hängningar jag gjort", konstaterade han. Det ju låter lovande, för en förstagångshängare som jag.

2011-04-19

Kultur breddar tanken

Egentligen borde det vara lag på att alla seminarier och konferenser om djupa och allvarliga ämnen som infrastrukturinvesteringar, rovdjursskador, klimatkris och genetisk mångfald skulle innehålla minst ett par längre inlägg av utpräglat kulturell karaktär. Det vill säga inslag som vinklar in sig på huvudtemat från andra utgångspunkter än de sedvanligt teoretiserande vänsterhjärnhalvsliga.
Så har vi tänkt när vi pusslat ihop konferensen om Vatten & Klimat den 11-12 maj. Ja, i själva verket började ju alltihop med en utställning och en bok – typiskt kulturella företeelser enligt gängse kultursyn. Men även i utformningen av seminariet har det varit viktigt att tänka på upplevelsebitarna. Rent konkret till exempel genom att boka in de sköna damerna i Las Divas för en avslutningskonsert.
Dessutom har vi velat ta in kulturtemat i själva programmet, med en workshop eller kortseminarium. Frågan har bara varit hur vi skulle utforma den programpunkten.
Idag föll pusselbiten på plats till hundra procent; jag fick äntligen tag i önsketalaren – min gamle lärare från högstadiet i Svenstavik vid 60-talets slut: Carl-Göran Ekerwald. Under många år en av de främsta folkbildarna och föredragshållarna. Vid 87 års ålder har han ransonerat sina framträdanden, men skulle han ändå inte vilja tala om "vattnet i litteraturen, konsten och människans själ....?".
Jovisst, absolut. Ett väldigt intressant ämne, konstaterade han och bläddrade i almanackan. Och ser man på – det var blankt den 11 maj! "Jag kommer", förklarade han, utan en minuts betänketid. Flyg fram och tillbaka över dagen fick det bli; han bor ju i Uppsalatrakten numera.
Vad han kommer att ta upp i sitt föredrag kan man bara gissa, med den enorma kunskaps- och minnesbank han har att ösa ur. En sak kan man i alla fall vara säker på. Han kommer återigen att visa prov på ett av den sanna kulturpersonlighetens karakteristika: förmågan att associera oväntat och kreativt, finna mönster och samband där ingen annan sett dem. Förmågan att få sina åhörare att gå hem och känna sig lite klokare, lite mer bildade, lite mer människa.

2011-04-13

Intensivt inför seminariet

Nu är de flesta pusselbitarna på plats inför seminariet den 11-12 maj, och jag blir allt mer övertygad om att vi kommer att få ihop en väldigt intressant och engagerande helhetsbild.
Rutinerade projektmänniskan Linda Forss har ju kommit med i arbetet den senaste tiden, och igår hade vi stämt träff på ett café i Stockholm med Johan Kuylenstierna, SEI-chefen som ska inledningstala den 12 maj under rubriken: Rent vatten – en ovärderlig självklarhet eller en billig lyx. Dessutom kom vi nu fram till formerna för den workshop där han ska medverka den 11 maj. Johan har – vid sidan av sina kunskaper när det gäller vatten och klimat – en global utblick när det gäller hållbarhetsfrågor inom näringsliv och företagande. Att koppla hans kunskaper med jämtländska företagares erfarenheter på området skulle kunna skapa ett spännande idéutbyte kring hur lokala näringslivet ska ta ytterligare steg framåt. Rubriken säger egentligen det mesta:
Globala trender – lokala genomslag. För ett ansvarstagande näringsliv. Hållbarhet, miljö, socialt ansvar – nödvändigt på framtidens marknad?
Detta bara som ett exempel på vad som kommer att bjudas under de två dagarna. Fortsättning följer.

ps. En sak till bara: Missa inte avslutningen på torsdag kväll - "Las Divas". Fem damer som är lika säkra på tonen som i konsten att svinga en boa.

2011-04-10

Stackars lilla bäck...

Undrar om den stackars bäcken förstår vad den nu utsätts för. Inte nog med att den ska ställas ut på fint galleri, tryckas i bild på glättat papper i en bok och stå som inspiratör för ett helt seminarium. Nu får den inte ens ha sitt stilla porlande i fred. Idag var jag nämligen där och sträckte fram min lilla inspelningsapparat mot de vårvintervaknande små vattenfallen för att fånga deras ljud i ettor och nollor, i akt och mening att ljudsätta det bildspel jag ska göra till utställningen.
Jag hittar ingen knapp för att lägga in en ljudfil, men så här såg bäckvattnet ut idag, fryst av blixten i en millisekund.

2011-03-30

Ett ton böcker söker läsare

Inte ett nytt inlägg på mer än två veckor - tala om oansvarig bloggare...
Men håll ut.... här kommer årets bästa bokerbjudande (i alla fall på denna blogg). Efter en del sedvanligt datastrul på slutet är layoutfilen nu levererad till tryckeriet, Fälth & Hässler i Värnamo - bäst i landet på färgtryck enligt ledande förläggare. Redan i början av stilla veckan kommer jag att få hem en leverans på närmare ett ton färgat papper. Tur att det snart är sommar, så man inte behöver ha bilen i varmgarage. Förhandsbeställning till förmånligt pris möjlig fram till den 25 april. Se fliken "Beställ boken!"

2011-03-11

Att äta en elefant

En miljard människor på denna jord har inte tillgång till rent vatten.
Försök föreställa dig denna siffra, denna mängd.....mer än hundra gånger Sveriges befolkning. Om man lägger dem på rad, hur långt skulle de nå? Få se....1,5 miljarder meter, 1,5 miljoner kilometer, 150 000 mil....nästan 40 varv runt jorden!
Så många människor som bokstavligt talat är tvungna att dricka skitvatten för att över huvud taget få i sig denna livsnödvändiga vätska.
Det första man frågar sig är ju hur de alls kan överleva. Men svaret är förstås att många inte gör det. Sjukdomar förtär deras krafter. I många fall intill livets yttersta gräns och längre ändå.

Det andra man frågar sig är om jag kan göra något för att lösa detta problem. Fyrtio varv runt jorden.... man suckar och tänker på Sisyfos med stenen och berget. Sätter i bästa fall in en slant på något insamlingskonto och hoppas att den blir till nytta någonstans.

Men vissa av oss gör mer än så. Till exempel 20-åriga My Wentzel från Lindesberg, som idag är elev vid Birka folkhögskolas afrikalinje. När My för ett par år sedan kom till byn Manga Hill i Kenya, några mil från Victoriasjön, och såg hur dåligt människorna där mådde av sitt vatten, bestämde hon sig för att själv börja kapa den där mångmilakön av människor utan rent dricksvatten.

För att sedan göra en lång historia kort så skaffade My, med god hjälp av kamrater och bidragsgivare, ett 60-tal vattenrenare. Och nu har hon precis varit tillbaka i Manga Hill för att skänka en vattenreningsanläggning till varje hushåll i byn. Hon berättar själv om detta väldigt målande i resebrev till vänner och understödjare. Läs här hennes rapport om vedermödor och glädje i detta gräsrotsbistsånd. Jätteintressant läsning! Och kom den 12 maj till vatten- och klimatseminariet i Östersund så får du höra henne "live" berätta om projektet.

Men vad har då elefanten i rubriken med detta att göra?
Jo, den kommer från den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu, som svarade på frågan hur man löser ett riktigt stort problem. Jo, man gör helt enkelt som när man äter en elefant. Man tar en bit i taget – "One piece at a time....".

Just så som My nu gör. Fast på ett symboliskt plan, som tur är. Med vatten, inte elefanter.



2011-03-01

Seminariets hemsida ute

Snygg blev den, webbplatsen för vatten- och klimatseminariet den 11-12 maj. Annica Nordin på Periferi film o. form har skapat den i Wordpress, utifrån mitt underlag. Nu kan världen ta del av planerna.

2011-02-21

Rapport från andra sidan

En gång i tiden blev jag journalist för att jag ville ha mandat att vara nyfiken och ställa frågor. Och kanske för att slippa vara den som själv blir utfrågad. Visst har det hänt några gånger att man ändå blivit intervjuad, men det är verkligen undantagsvis, och det är ingen situation jag njuter av som sådan. Att bli intervjuad av en skrivande reporter känns i och för sig lugnare än när det kommer en man med mikrofon, och LTs utsända Ulrika Rogeman visade sig ha precis den glada nyfikenhet som man själv vill tro att man hade i början av journalistbanan. Hon hade dessutom just den utrustning som tidningsreportrar i alla tider burit som främsta vapen: en enkel penna och ett litet anteckningsblock. Det känns tryggt på något sätt. Hon kunde varit en klasskompis på Journalisthögskolan för 35 år sedan.
Men vad ska man säga om utvecklingen på radiosidan, när jämtradions utsände sträcker fram en sådan där modern Nagra-spelare som i princip består av en mikrofon med ett ynkligt litet paket av vidhängande digitalgrunkor. Den väger väl sisådär hundradelen så mycket som en äkta Nagra, den klassiska rullbandaren, sådana vi släpade på på Radio Jämtland på 70-talet. Och samtidigt har den säkert rum för tusen gånger fler intervjuer.
Ställd inför en sådan utvecklingsmetamorfos är det i alla fall skönt att mannen bakom micken, Stefan Hanberg – till skillnad från Ulrika – verkligen är en gammal klasskompis från JH-tiden. Det gör trots allt situationen något mera uthärdlig. Och visst lyckades jag säga några saker som var viktiga att få ut. Så – visst var det trevligt att ni kom, båda två.
Men...... Stefan...... en sak bara: kunde du inte ha tagit en bild där jag såg lite piggare ut....?

2011-02-20

Något att bita i för redaktörerna

Har just mejlat ut inbjudningar till presskonferens, så att redaktionerna får något att bita i när de kommer till jobbet måndag morgon. Vi får väl se hur nyhetsläget är – om det ges utrymme att släppa iväg någon reporter för att ta reda på mer om vårens viktigaste konferens i Östersund – om vatten och klimat och Jämtlands roll i vattenvärlden. Se här intill också konferensens logga. Droppe och sol. Ja, soldroppen kommer jag att använda även med "Vattenvärld" som text.

2011-02-08

Trevligt på LRF

Så har man blivit föredragshållare också...
Plötsligt, inom loppet av några dagar, har jag fått förfrågan från två olika LRF-avdelningar att komma och prata kring mina vattenbilder. Ikväll var jag till Ås, till det gamla fina föreningshuset som är mest känt som tangons mecka i norra Sverige. Men nu var det en mer stillasittande folkrörelse som samlades. Till årsmöte, information, och lite folkbildning. Eller vad man nu ska kalla det som jag bidrog med.
Jag berättade om hur bilderna kommit till, och om seminariet kring vattenfrågor den 12 maj. Roligt att möta så stort intresse från modernäringens representanter, jordbrukare som vet allt om vattnets roll för deras näring.
Började också ta in beställningar på boken (med förhandsrabatt). Fem stycken tecknade sig. Nästan var tredje av de närvarande – uppmuntrande!

2011-01-26

Djärv vision om forskningssatsning

Ska man sitta still i båten och hoppas att stormen blåser förbi, eller fånga vinden och söka sig mot nya mål?
Ungefär det valet står vi inför efter parasitutbrottet, menar Lars "Linken" Lindqvist, känd länsprofil och vd för Peak Innovation, i en idag, som finns i både Östersundsposten och Länstidningen. För egen del föredrar han definitivt det senare, och hans förslag är djärvt och visionärt: Skapa ett världsledande vattenforskningscenter i Östersund, med både lokalt och globalt syfte – att göra Storsjön till världens renaste insjövatten, och att bli världsledande inom vattenrening och vattenförsörjning.
Här bör Östersunds kommun ta initiativet, menar han, och satsa en rejäl slant – storleksordningen 150-200 miljoner. Pengar som sedan kan växlas upp med EU-medel och internationella utvecklingsmedel, upp till en halv miljard.
Resultatet skulle bli ett världsledande internationellt vattenforskningscentrum. Allt enligt devisen "Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus i stället".
Det är mycket pengar, och en del tycker säkert att Linkens förslag siktar för högt för att vara realistiskt. Men jag tror tvärt om, att det är precis rätt att sikta högt i det här läget. Summan är förresten inte större än vad kommunen är beredd att satsa på ett arenabygge, som de flesta anser motiverat. Och om parasitutbrottet gett mycket negativ publicitet de senaste två månaderna så har det även gett något som kan nyttjas på ett positivt sätt. Tänk ordparet "Östersund - vatten".... hur många gånger har inte det yttrats och skrivits i media nu? Där finns något att bygga vidare på, något att fylla med ett nytt innehåll. Ett innehåll som vi själva väljer.

2011-01-23

Politiker behöver medvetna väljare


Vid den stora miljökonferensen i Rio de Janeiro 1972 myntades devisen att vi skulle "tänka globalt och agera lokalt". Projektet "VattenVärld" kan sägas passa som hand i handske med det tänkandet. Här ska det lokala perspektivet spegla – och speglas i – en global verklighet. Inte minst vid seminariet den 12 maj.
Men när det nu gått snart tjugo år efter Riokonferensen räcker det inte längre att agera lokalt. Det hävdade
sex professorer och forskare från Stockholm Environment Institute på Dagens Nyheters debattsida idag, den 23 januari. Problemen är så stora och akuta att vi måste både tänka och agera globalt.
För det är inte bara klimatförändringar som hotar – ett problem av samma dignitet ser de i utarmningen av ekosystemen, förlusten av biologisk mångfald.
Båda dessa kriser är resultat av att mänskligheten på flera områden helt enkelt belastat jorden mer än vad den orkar med. Till exempel genom användningen av fossila energikällor och genom att använda metoder i jordbruket som förorenar och utarmar miljön.
Så nu krävs ett fördjupat samarbete mellan världens länder och forskare som kan visa vägen mot en hållbar samhällsutveckling, säger de sex artikelförfattarna. Det är viktigt och det är bråttom.
Artikeln är utmärkt – läs den! Men den saknar en aspekt, förmodligen bara av utrymmesskäl: politiker vågar sällan ta drastiska beslut om de inte känner ett stöd från väljarna, hur angelägna besluten än må vara. Därför behövs nog det lokala agerandet även fortsättningsvis. Till exempel i form av diskussioner och möten, engagerade människor emellan. Den 12 maj ges ett sådant tillfälle i Östersund, på Storsjöteatern – (och förhoppningsvis även dagen innan, då det kanske blir workshoppar kring vatten och klimat. Men mera därom längre fram).
Och förresten är det ju de sex debattörernas chef, Johan Kuylenstierna, som håller inledningsanförandet vid seminariet. Följd av en elev vid Birka folkhögskola. Så vi kommer garanterat att täcka in både lokalt och globalt tänkande.

2011-01-13

Jämtländskt vatten i bokfloden


I mitten av förra decenniet, när min dotter var några år gammal,
köpte jag en bok till henne av det där pedagogiska slaget – en bok som vill lära ut något, väcka ett intresse. Det finns ofta anledning att vara misstänksam mot sådana böcker. I pedagogiskt övernit glömmer de bort att vara roande, lekfulla och oförutsägbara. Så var det inte med den här boken. Dottern älskade boken och ville att jag skulle läsa den om och om igen.
Hjälten – eller huvud"personen" – i boken hette Molle. Bokens namn följaktligen helt opretentiöst "Min vän Molle". Den handlade om den lilla vattenmolekylens öden och äventyr genom seklerna, över kontinenterna. Och det var faktiskt spännande att följa den lilla runda krabaten med de H-lika öronen....
Jag kom att tänka på Molle nu när jag ska göra en egen bok om vatten, och ringde upp författaren: Curt Lofterud i Valne, Nälden. Välkänd naturskribent, hembygdsentusiast och folkbildare sedan decennier. Hade han några böcker kvar? Jodå – det fanns några hundra i restlagret. "Jag säljer dem för 50 kronor styck nu", sa han. "Har faktiskt precis skrivit till några skolor och frågat om de är intresserade".
Jag kan inte göra annat än rekommendera Molle. Slå en signal till Curt och beställ en bok. Eller varför inte flera? En till varje barn och barnbarn i lämplig ålder. Numret är 0640-23075. Det är Anna Erlandsson som gjort teckningarna.


Men Curt Lofterud är inte den ende i detta län som gjort engagerade vattenskildringar. Bara från de senaste åren skulle jag vilja lyfta fram två. Först en bok som kom från trycket förra våren: "Vattenriket i Vålådalen". En bok som är både vacker, engagerande och full av kunskapsglädje. Tänk att ett stycke jämtländsk "vardagsnatur" kan innehålla så många spännande övveraskningar. Vad vet du till exempel om de unika sköldbladfotingarna i Härjångssjöarna? Eller dvärgrödingarna i Gråsjön? Inte mycket? Tur då att Ingemar Näslund vet hur det förhåller sig och berättar så bra. Och att Micke Sundberg tagit så fina bilder. Vem kunde tro att ett vattensystem i den jämtländska fjällvärlden har så mycket att bjuda på av exotiska upplevelser? Det är verkligen lätt att bli hemmablind. Läs mera på förlagets hemsida: Waterlife.se


Mest känd i denna trilogi av jämtländska kulturskapares vattenprodukter är nog Kurt Skoogs film "Vattnets själ" – prisad vid ett otal filmfestivaler och visad i Sveriges Television som den är. Kurt har ju blivit något av specialist när det gäller att fånga vatten på en filmremsa (eller kanske numera på en mindre poetisk hårddisk), och som filmkonsument är det bara att tacka för att han gjort jobbet åt oss. Slitit i ur och skur, dag ut och dag in, längs bäckar och åar, för att ge oss trötta soffpotatisar en äkta naturupplevelse. Poesi och kunskap i skön förening. Rekommenderas! Nu är förresten Kurt Skoog inne i nästa stora vattenfilmprojekt: att dokumentera den märkliga Bjurälven i norra Jämtland. Har vi tur så kan det bli premiärvisning av de första minuterna från denna film i samband med vattenseminariet i maj.

2011-01-12

Promenader vid vatten

Jag har en bloggande släkting, en kusinman – (heter det så?) – som har en särskild känsla för vatten. Bland sina texter, med träffsäkra kommentarer om livets små och stora frågor, har han även lagt in flera filmer och bildspel med vattentema. Se och njut!


Och här finns själva bloggen, kallad "Promenader och utflykter". Vandra med, läs och begrunda!

2011-01-07

Parasitens goda gärning

"Inser vi i Jämtland hur rika vi är, med ständigt flödande vatten? Det är bara att hålla fram en kupad hand och ta för sig".

Så sa jag, när jag pratade till mina bilder i Storsjöteaterns foajé den 12 november. Tanken bakom formuleringen var att vi i vår lilla del av världen har i princip obegränsad tillgång till rent vatten. Det är bara att hålla ut en hand så fylls den av vatten så rent att man kan dricka det direkt. Och jag kände att det var ungefär det som mina bilder från den lilla fjällbäcken stod för. Renhet och poesi. Oförstörd natur. I och för sig är även det minsta vatten uppe på fjället påverkat av sura regn sedan decennier. Men vi vill gärna se det som jungfruligt rent, och vi vill dessutom tro att andra jämtländska sjöar och bäckar är närapå av samma klass.

Den bilden ville jag komplicera. Jag ville inte stanna vid att göra en vacker och poetisk utställning som stryker medhårs. Därför bestämde jag mig för att göra en bok, som skulle placera in bäcken och bilderna i ett större sammanhanget. Visa något av vattenvärlden i övrigt, göra några nedslag på vattenmolekylens evighetslånga resa runt klotet.

Glädjande nog tackade Stefan Edman ja till att skriva texten. Ingen kan som han åskådliggöra sambanden mellan smått och stort, mellan detalj och helhet i naturen. Något som han demonstrerat i dussintals böcker genom åren. Och vattentemat behandlade han så sent som i våras i "Planeten Havet", som var årets bok från Naturskyddsföreningen 2010.

Jag ville också stimulera en debatt i detta län som leder till ökad medvetenhet och ökat ansvarstagande – i förhållande till våra egna vattenresurser och till hela jordens. Därav tanken på ett seminarium kring vattenfrågor, som skulle samla ett brett spektrum av aktörer med vatten som gemensam nämnare. Och så ville jag koppla samman detta med klimatfrågan, eftersom tillgången till vatten hänger så nära samman med klimatet.

Vid den tidpunkten, i början och mitten av november, trodde jag fortfarande att man i många diskussioner skulle behöva klättra över en ganska rejäl tröskel, för att nå fram med budskapet att "detta gäller även oss". Som första punkt skulle man behöva ta upp frågan varför vattenfrågan är viktig i Jämtland.

Men så kom cryptosporidiumutbrottet alldeles i slutet av november, och tusentals av oss fick en inträngande erfarenhet av vattnets roll i vår tillvaro.

Och om de negativa konsekvenserna av parasiten är otaliga, så har den i alla fall haft det goda med sig, att man nu kan stryka första punkten på dagordningen i alla diskussioner om vattnets betydelse. Inga ytterligare argument behövs.

Dessutom kan vi stryka meningen om att det bara är att sträcka ut en kupad hand och ta för sig. Vilket ju är mer att beklaga.


(Bilden: Solnedgång över Åssjön)



2011-01-04

"En höjdpunkt under konstvåren"

När Östersunds-Postens konstskribent Christer B Jarlås i dagens tidning går igenom planerade evenemang under våren hittar han ett par höjdpunkter, värda att nämna i ingressen. Den ena är retrospektiven över Kjartan Slettemark, provokationernas och den konceptuella konstens mästare, som öppnar på Jamtli den 15 maj. Den andra är "VattenVärld" – fotoutställningen med åtföljande seminarier, vernissage den 7 maj. Jag är den förste att inse skillnaderna mellan Slettemarks och min betydelse som kreatör, men en likhet törs jag i alla fall peka på: uppfattningen att konsten är en del av livet. Eller att livet är en del av konsten. Och att därmed konsten kan spela en avgörande roll för både människors och samhällens utveckling.
(Bilden från Storsjöns strand nov 2010)

Stefan Edman i P1 den 6 jan

”Ett program om vatten; oumbärligt, underbart och hotat” – det är rubriken på ett program i P1 på Trettondagens morgon, där bland andra Stefan Edman medverkar. Stefan ska ju stå för texten i den bok som ingår i projektet VattenVärld. Programmet kommer att ta upp vatten ur många perspektiv, både från svensk och global horisont. I programpresentationen pekar man särskilt på parasitutbrottet i Östersund som en påminnelse om hur utsatta vi är när det händer något med vårt vatten.

Torsdag den 6 januari kl 8.00 i P1.


2011-01-03

Kommentar till insändare i ÖP

Nu börjar allt fler inse att Östersunds erfarenhet av parasiter i dricksvattnet kan användas till att göra något bra. En insändare i Östersunds-Posten föreslår att kommunen ordnar en vattenfestival med syfte att samla in pengar till vattenprojekt i någon del av världen som är mindre lyckligt lottad när det gäller vattentillgångarna. Detta ligger helt i linje med tankarna bakom VattenVärld. Till exempel kommer en viss procent av de bilder jag eventuellt får sälja vid utställningen att gå till ett vattenprojekt i något utvecklingsland. Jag har svarat insändaren så här i en kommentar på ÖP:s hemsida:
Idén är jättebra, och den är redan planterad. Ett seminarium om vattenfrågor planeras till i maj, med en rad medarrangörer och möjlighet till olika kringarrangemang. Och de första stegen togs faktiskt innan parasiten dök upp. Jag la fram idén i ett "Pecha kucha"-föredrag under Spektakeldagarna i november och planerna tar nu allt fastare form. (se www.vattenvarld.blogspot.com) Parasithistorien gör ju det hela bara mer angeläget, och kan faktiskt vara en chans till att göra något som i slutändan blir positivt. Kommuner och andra aktörer i regionen kan visa initiativkraft i en fråga som blir allt viktigare, både lokalt och globalt: hur hanterar vi våra vattenresurser?

2011-01-01

Att blogga i vattnets värld

Som nybörjarbloggare undrar man förstås hur "den förstfödde" kommer att tas emot. Man känner sig lite som tennisspelaren som kastar upp bollen, slår iväg sin serve och väntar på returen från andra sidan nätet. Kommer bollen över huvud taget att träffa i serverutan? Hur kommer den i så fall att returneras? Hur kommer spelet att gestalta sig?
Liknelsen haltar förstås, eftersom bloggläsarna inte är motståndare som ska besegras. Men man kan ju se det hela som en vänskapsmatch, där bollen ska hållas i spel så länge som möjligt. Och då kan jag i alla fall konstatera att början har varit bra, med ett par hundra besökare de första tre dygnen. Plus en hel del uppskattande kommentarer. Säkert är siffran ett resultat av min "mejl-kampanj" till vänner och kontakter av olika slag, och av att jag förlagt lite VattenVärld även till Facebook, med blogglänk. (Obs att sidans statistikräknare visar ca 100 för mycket, eftersom det dröjde innan jag insåg att funktionen "räkna inte egna besök" inte fungerade i min gamla webbläsare.)

Vad kan man vänta sig här framöver?
Jo, information om vattenprojektets olika delar, förstås. Utställningen, boken – och seminariet. Seminariet kommer att ha sin egen hemsida; bloggen är min egen, liksom eventuella synpunkter som slinker fram här.
Jag kommer också att lägga in länkar och hänvisningar till material med anknytning till bloggens teman. Och så blir det förstås fler bilder. Kanske inte så många från den kommande utställningen – det måste ju finnas kvar ett visst överraskningsmoment och nyhetsvärde – men väl andra bilder med vattentema. Se här ovan ett motiv från Storsjöns strand, isläggning i november 2010.