Parasitens goda gärning

"Inser vi i Jämtland hur rika vi är, med ständigt flödande vatten? Det är bara att hålla fram en kupad hand och ta för sig".

Så sa jag, när jag pratade till mina bilder i Storsjöteaterns foajé den 12 november. Tanken bakom formuleringen var att vi i vår lilla del av världen har i princip obegränsad tillgång till rent vatten. Det är bara att hålla ut en hand så fylls den av vatten så rent att man kan dricka det direkt. Och jag kände att det var ungefär det som mina bilder från den lilla fjällbäcken stod för. Renhet och poesi. Oförstörd natur. I och för sig är även det minsta vatten uppe på fjället påverkat av sura regn sedan decennier. Men vi vill gärna se det som jungfruligt rent, och vi vill dessutom tro att andra jämtländska sjöar och bäckar är närapå av samma klass.

Den bilden ville jag komplicera. Jag ville inte stanna vid att göra en vacker och poetisk utställning som stryker medhårs. Därför bestämde jag mig för att göra en bok, som skulle placera in bäcken och bilderna i ett större sammanhanget. Visa något av vattenvärlden i övrigt, göra några nedslag på vattenmolekylens evighetslånga resa runt klotet.

Glädjande nog tackade Stefan Edman ja till att skriva texten. Ingen kan som han åskådliggöra sambanden mellan smått och stort, mellan detalj och helhet i naturen. Något som han demonstrerat i dussintals böcker genom åren. Och vattentemat behandlade han så sent som i våras i "Planeten Havet", som var årets bok från Naturskyddsföreningen 2010.

Jag ville också stimulera en debatt i detta län som leder till ökad medvetenhet och ökat ansvarstagande – i förhållande till våra egna vattenresurser och till hela jordens. Därav tanken på ett seminarium kring vattenfrågor, som skulle samla ett brett spektrum av aktörer med vatten som gemensam nämnare. Och så ville jag koppla samman detta med klimatfrågan, eftersom tillgången till vatten hänger så nära samman med klimatet.

Vid den tidpunkten, i början och mitten av november, trodde jag fortfarande att man i många diskussioner skulle behöva klättra över en ganska rejäl tröskel, för att nå fram med budskapet att "detta gäller även oss". Som första punkt skulle man behöva ta upp frågan varför vattenfrågan är viktig i Jämtland.

Men så kom cryptosporidiumutbrottet alldeles i slutet av november, och tusentals av oss fick en inträngande erfarenhet av vattnets roll i vår tillvaro.

Och om de negativa konsekvenserna av parasiten är otaliga, så har den i alla fall haft det goda med sig, att man nu kan stryka första punkten på dagordningen i alla diskussioner om vattnets betydelse. Inga ytterligare argument behövs.

Dessutom kan vi stryka meningen om att det bara är att sträcka ut en kupad hand och ta för sig. Vilket ju är mer att beklaga.

(Bilden: Solnedgång över Åssjön)