Jämtländskt vatten till Norrbotten

Fyra månader utan att uppdatera bloggen.... en liten ursäkt kan det väl vara att hösten gått mycket i resandets och krisens tecken. Fem veckor på resa i södra Europa och sedan skrivande, plus jobb med allt annat som legat efter på grund av resan.

Nu är det i alla fall dags att samla sig för nästa stora utställning – Kulturens Hus i Luleå. Om några dagar lastar jag kombin för att köra de dryga sextio milen, med förhoppningen att väder och väglag visar sig från sin nådiga sida.
Välkommen på vernissage lördag den 8 december, eller titta in senare. Utställningen pågår till den 20 januari.

Flera nya bilder blir det på denna utställning. Till exempel den här:

PS. Miniutställning kvar på Wikners. Min sommarutställning på Wikners galleri och konferensanläggning i Persåsen förlängdes ända in i november, och sex tavlor hänger där fortfarande – åtminstone fram till årsskiftet.

Studiebesök i Luleå Konsthall

Den 8 december är det vernissage för min utställning Vattenvärld i Luleå Konsthall, som finns i Kulturens Hus i nämnda stad. För ett par dar sen var jag där och kollade lokalerna. Nytillträdde konsthallschefen Hans Sundvall visade mig runt. Just nu finns där bland annat en mycket sevärd utställning med samisk konst, och ett rum med spännande verk av skulptören Anja Persson (nej, det är inte skid-Anja som startat ny karriär).
Tre andra utställningar kommer att ha vernissage samma dag som min, i olika delar av konsthallen. Mina bilder kommer att hänga på den ca 20 meter långa buktande vägg som finns direkt innanför entrén – plus den motsatta väggen och en kortare vägg strax intill. Gissningsvis finns det plats för åtminstone 25 bilder. Jag har väl i nuläget närmare 40 färdiga förstoringar att välja bland. Sannolikt kommer även bildspelet att rulla kontinuerligt på en teve.
Jätteroligt ska det bli att ställa ut i Luleå, inte minst på grund av att min mor kommer från Ryssbält i Kalix kommun, åtta mil bort, och jag fortfarande har en hel del släkt i trakten.

Konsthallen ligger rakt fram i Kulturens Hus i Luleå, som har 60-70.000 besökare per månad.
En särskild poäng är att arkitekten bakom denna byggnad heter Bengt Aili, som var en av mina bästa kompisar under uppväxten i Svenstavik på 60-talet och klasskamrat under elva år. 

Konsthallschefen Hans Sundvall räknar in ett tjog av boken Vattenvärld,
som nu finns att köpa i konsthallens butik.

Här kommer bilderna att hänga.

"Häftigt att något så enkelt kan bli till detta..."

"Mossfall" är en av de nya
bilderna på denna utställning.

Hittar Östersundstidningarnas konstrecensenter ut från staden, till de gallerier och utställningar som finns på Jämtlands landsbygd?

Jodå – ÖP:s Christer B Jarlås har de senaste veckorna rapporterat grundligt om de olika utställningar som pågår hos Wikners i Persåsen. Den här veckan tar han en särskild titt på de två utställningar som förenas av ett slags glastema. Mina vattenbilder, varav de flesta är laminerade på plexiglas, och Kjell Jansons glasskulpturer.

Jarlås noterar att min utställning delvis är förnyad, jämfört med de bilder som jag ställde ut på Bolins förra året. Och han är lika positiv nu som då. Spännande med dessa förstoringar bakom plexiglas, konstaterar han. Och vidare:

"Att en fjällbäck kan vara sitt eget universum kan man kanske i och för sig tänka sig. Men här blir det så påtagligt. I vår mindfulnesspräglade tillvaro är det ändå rätt så häftigt att något så enkelt och självklart som lite rinnande vatten från fjället kan bli till detta. Vattenvärld finns kvar till september.

Både Kjell Janson och Hans Månsson lyfter fram det som finns runt oss. Sådant vi inte skulle se och upptäcka annars. Det gillar jag."

Det finns faktiskt en särskild poäng med att få positiva ord om vattenbilderna från just Christer B Jarlås. Han är ju annars miljöåklagare, och bör väl ha ett särskilt öga för bilder som syftar till att få fram ett budskap från naturen, om vikten av att vårda och värna. Att rätt värdera dess "ekotjänster", för att använda ett modernt begrepp.

Hela konstkrönikan här, avsnittet om Vattenvärld kommer på slutet.

"Droppen för nära himlen"

Idag skriver lokaltidningarnas konstrecensenter om Byhusets fotoutställning. Både Östersunds-Postens Christer B Jarlås och Länstidningens Linda Petersson är positiva. Jarlås skriver till exempel att "Ett besök på Byhuset i sommar visar måleri och konst av synnerligen hög klass. Det är rent imponerande på alla sätt och vis." Om min bild skriver han inget specifikt. Det gör däremot Linda Petersson, som tycker att min droppbild och Lennart Jonassons himmelsbild hänger för nära varandra. "Något jag blir irriterad på är att Hans Månssons Droppe hänger för nära inpå Lennart Jonassons bild på laduväggen. Det gör att jag läser ihop fotografierna vilket inte gör sig bra då de tar ut varandra." 
I LT:s papperstidning är det också fotot på Lennarts och min bild som man drar på och gör riktigt stor, över nästan fem spalter. Det är ju kul. Min bild blir ungefär 50 gånger större än världskändisfotografen Terry O'Neills bild på en cigarrökande Brigitte Bardot. Sett till bildyta. Om man nu, för skojs skull, får göra en sådan jämförelse.

Vatten och trä, en bra kombination

Nu är bilderna på bäcken nästan hemma. Från Wikners i Persåsen, där det nu hänger 24 bilder, är det ungefär tre mil till bäckens hemvist i Höglekardalen.
Det var en trevlig vernissagedag. Bra med folk tycker jag, som hade ställt förväntningarna rätt lågt. Wikners är ju en annan typ av galleri än Bolins inne i Östersund, där jag ställde ut för ett år sedan. Hit ut i glesbygden kommer folk av en rad olika anledningar – för att bo i vandrarhemmet, äta god mat i restaurangen, handla presenter i butiken, delta i konferens med sitt företag osv. Galleriet är ett sidoskott på en mångförgrenad verksamhet. En extra krydda, som stärker helheten och den kulturella profilen.
Det kom både bekanta och obekanta. Jag glömde räkna, men det var kanske ett par dussin som slog sig ner i bildspelssalen för att höra min presentation av projektet och se bildspelet. Applåder efteråt, uppskattande kommentarer om att det var meditativt och gav många tankar av olika slag. Jag borde göra mer av bildspelet, men man hinner inte med allt.
Så här ser det i alla fall ut där bilderna nu hänger. I ena delen delar de utrymme med Wikners egen utställning av träföremål de tillverkar i sitt snickeri. En fin "kombo"; trä plus vatten.

Leif Wikner sa också några ord, och gav mig ett av de vackra träägg som han med sådan konstfärdighet värper vid sin svarv.